Hej. Nu i helgen bor jag hos Carina då mina parents ska till stockholm. Jag tänkte fara ut på promenad med deras hund nu. Ska rida Glimt sen och ska longera Bolero, eller tvärtom. men puss nu människor!

Jahapp, nu ska jag å rida hestis. Passa på att hoppa barbacka med han medans vi kan. ska försöka starta han i klubbtävling nu i höst också. han får slänga av´mig och han får ha damp, spelar ingen roll för mig. Det viktigaste är att vi har försökt, Vi får bli uteslutna men jag kommer fortfarande gråta av lycka och le ikapp med solen :) Jag kan bryta armen, dö, få hjärnskakning, men jag kommer ha gjort det då jag var som lyckligast, med Glimt. Det var det Puss Puss

.. Bara skiter i allt, funderar ordentligt på en plats utan hästar, där jag får vara ifred och ostörd. Bara sitta resten av helgen. Alla sviker. ingen står kvar på min sida. Alla har tagit ett steg över linjen och lämnat mig ensam. Inte ens mina närmaste vänner vill ha kontakt med mig. Dem har sagt upp vår vänskap på ett otydligt sätt, nästan osynligt.. Skiten har knäckt mig... Allt luktar piss. Funderar bara på att lämna denna sjuka värld. Ingen skulle märka. Ingen skulle bry sig.. Thats it... allt var perfekt i mitt liv för 3 år sedan. Sen hände nå och det lev upp och ner, sen kom hästarna, räddade mig. Nu tvekar jag på om det finns nå som får mig på fötter igen. Snälla bli bara bra! Jag orkar inte mer, jag är bruten på mitten.... Vad ska jag göra?

Nu är jag tillbaka.. Ni anar inte vad som har hänt. Hela mitt liv är kaos och allt jag älskar försvinner ifrån mig. känns som hela världen är emot mig, och jag vet inte om jag ska klara av att kämpa emot den... Tårarna rinner och hjärtat spricker.. Imorgon är min oh glimts ett års dag. Den 24 kommer jag aldrig glömma. Ni skulle bara veta vad jag har framför mig.. Jag förklarar snart...