.. Bara skiter i allt, funderar ordentligt på en plats utan hästar, där jag får vara ifred och ostörd. Bara sitta resten av helgen. Alla sviker. ingen står kvar på min sida. Alla har tagit ett steg över linjen och lämnat mig ensam. Inte ens mina närmaste vänner vill ha kontakt med mig. Dem har sagt upp vår vänskap på ett otydligt sätt, nästan osynligt.. Skiten har knäckt mig... Allt luktar piss. Funderar bara på att lämna denna sjuka värld. Ingen skulle märka. Ingen skulle bry sig.. Thats it... allt var perfekt i mitt liv för 3 år sedan. Sen hände nå och det lev upp och ner, sen kom hästarna, räddade mig. Nu tvekar jag på om det finns nå som får mig på fötter igen. Snälla bli bara bra! Jag orkar inte mer, jag är bruten på mitten.... Vad ska jag göra?